Old school hjärnforskning |
Hej igen. Sist pratade vi om designmönster som kan vara bra att använda när du designar. En annan grej är att ha i bakhuvudet är att vi må vara de smartaste på jorden, men vi är bara apor med kläder på. Våra hjärnor är rejält begränsade när det gäller att hantera och analysera information. Det finns dock några knep man kan ta till för att underlätta hanteringen av ett användargränssnitt. Om man har koll på de här så kommer ens design bli rejält mycket enklare att begripa än om man bara blåser på utan koll.
Vi är ju som sagt en sorts apor (förlåt alla kreationister) och därför så funkar våra hjärnor på ett visst sätt.
Så om du vill designa något som är bättre än dåligt så är det bra att ha lite koll på några av de här kognitiva
Och för en gångs skull kommer jag prata om grejer som faktiskt går att belägga vetenskapligt. Effektkartors överlägsenhet, lean UX:s fantastiskhet, Personors magiskhet och så vidare är egentligen bara mer eller mindre kvalificerade gissningar, men vetenskap är vetenskap. Woho!
Arbetsminnet
Alltså, vi är inte så jäkla smarta. Vårt arbetsminne till exempel är skrattretande risigt, faktiskt. Och därför är det en bra idé att låta den stackars användaren av en tjänst att slippa tvingas ha en massa saker i huvudet när hen använder tjänsten. Eftersom arbetsminnet är så hopplöst svagt hos en människa är det en bra idé att begränsa antalet grejer som man måste hantera. En vis man (Ola heter han) sade en gång att det bästa användargränssnittet är en stor, skålformad knapp, och även om han är ute och cyklar så har han en poäng. Om du bara kan göra en grej i taget så blir det enklare att hålla ordning på vad som går att göra. Dessvärre så blir det en rätt begränsad tjänst, så det funkar nog inte i alla sammanhang. Men principen är bra.
Enligt Cowan, som är en tvättäkta forskare (för en gångs skull), kan en människa hålla ungefär fyra grejer i huvudet samtidigt. Och med det i bakhuvudet så måste du som UX-person vara bra på att gruppera grejer på ett rimligt sätt.
Enligt Cowan, som är en tvättäkta forskare (för en gångs skull), kan en människa hålla ungefär fyra grejer i huvudet samtidigt. Och med det i bakhuvudet så måste du som UX-person vara bra på att gruppera grejer på ett rimligt sätt.
Gruppering av grejer
Man märker sätt snart att det krävs någon form av gruppering för att få ordning på de färglagda formerna längst till höger. I alla fall om man är intresserad av att visa på någon form av samband. Kolla här nere vad som händer när jag grupperar:
Här ser vi tre olika grupperingar av den sista bilden ovan. Plötsligt blir det lättare att avgöra vilka former som hänger ihop. |
Hur ska då detta översättas till "vår värld"? Vår rosaskimrande UX-bubbla? Jo låtsas att de olika formerna är grupper av funktioner eller kombinationer av funktion och information. Funktioner/information som på ett eller annat vis hänger ihop ska vara nära varandra. Då fattar förhoppningsvis de flesta ungefär hur ditt användargränssnitt ska tolkas. OK? OK.
Fitt´s law
Fitt´s law handlar i korthet om att ju större en grej är, desto lättare är det att träffa den grejen. Den här lagen går att beskriva matematiskt på en massa olika sätt. Men det behöver man inte lägga något avseende vid. Det viktiga är att hantera den här lagen när man designar. Det gäller inte minst (höhö) när du designar något som ska funka på en liten skärm. Det är ju såååå lockande att göra knapparna lite mindre, för då får det plats fler. Men fall inte för den lockelsen, ta istället bort allt krafs som inte är superviktigt, så kommer de stora fina knapparna få plats. Jag lovar.
Mentala modeller
Mentala modeller kan sägas vara en sorts designmönster som är baserade på människors tidigare erfarenheter. Ponera att du vill läsa en bok på webben. Det är första gången du läser en bok på webben. Det finns då ett par mentala modeller du kommer att använda dig av för att klura ut hur du gör. Dels den fysiska boken: du kanske kommer att "dra" i hörnet av sidan, eller swipa för att se om du kan "bläddra", eller så kommer du prova att scrolla i texten, för kanske boken funkar som en vanlig webbsida?
Tyvärr är det så att en designer är ofta för smart för sitt eget bästa och bygger upp sin egna mentala modell för hur man borde interagera med e-boken. En mental modell som kanske inte delas med andra människor, särskilt inte den apa med kläder på som försöker läsa en bok på webben för första gången.
Folk använder sina mentala modeller för att försöka förutsäga hur appen, sajten, tjänsten funkar.
Det är därför viktigt att man har lite koll på vilka mentala modeller de målgrupper man designar för har. Så att man inte designar något som är perfekt för en målgrupp bestående av en person, nämligen sig själv.
För den som behöver rörliga bilder för att förstå kommer här ett exempel från lillebror i väst:
Tyvärr är det så att en designer är ofta för smart för sitt eget bästa och bygger upp sin egna mentala modell för hur man borde interagera med e-boken. En mental modell som kanske inte delas med andra människor, särskilt inte den apa med kläder på som försöker läsa en bok på webben för första gången.
Folk använder sina mentala modeller för att försöka förutsäga hur appen, sajten, tjänsten funkar.
Det är därför viktigt att man har lite koll på vilka mentala modeller de målgrupper man designar för har. Så att man inte designar något som är perfekt för en målgrupp bestående av en person, nämligen sig själv.
För den som behöver rörliga bilder för att förstå kommer här ett exempel från lillebror i väst:
Hick´s law
Den här lagen beskriver hur antalet valmöjligheter ökar tiden det tar för en människa att fatta ett beslut. Ju fler grejer du kan välja mellan, desto längre tid tar det att bestämma dig.
Låt oss illustrera med ett exempel: du är på ett konditori och ska köpa fika. Det finns fyra olika sorters chokladbollar, fem olika sorters kanelbullar, fyra olika sorters wienerbröd och så vidare. I värsta fall åker du på analys-paralys och kan inte ens besluta dig för vilken sorts fikabröd du ska ha till ditt kaffe (som finns i 14 olika varianter).
Jämför då det med att du ska köpa fika på ett ställe med sammanlagt fyra sorters fikabröd. Och kaffet finns med eller utan mjölk. Vad går fortast?
Det häftiga, med UX-mått mätt alltså, med alla de här principerna är att de hänger ihop ganska så tätt: Om du inte grupperar blir det svårt att bestämma var du ska titta och om du inte vet var du ska titta så tar det längre tid att sortera dina intryck och så vidare.
Den här "lektionen" riskerar att aldrig ta slut om jag inte bryter någonstans och det får bli här. Vilket på sätt och vis är synd för det finns fler spännande grejer i samma härad. Men det får bli ett annat inlägg
Låt oss illustrera med ett exempel: du är på ett konditori och ska köpa fika. Det finns fyra olika sorters chokladbollar, fem olika sorters kanelbullar, fyra olika sorters wienerbröd och så vidare. I värsta fall åker du på analys-paralys och kan inte ens besluta dig för vilken sorts fikabröd du ska ha till ditt kaffe (som finns i 14 olika varianter).
Jämför då det med att du ska köpa fika på ett ställe med sammanlagt fyra sorters fikabröd. Och kaffet finns med eller utan mjölk. Vad går fortast?
Det häftiga, med UX-mått mätt alltså, med alla de här principerna är att de hänger ihop ganska så tätt: Om du inte grupperar blir det svårt att bestämma var du ska titta och om du inte vet var du ska titta så tar det längre tid att sortera dina intryck och så vidare.
Den här "lektionen" riskerar att aldrig ta slut om jag inte bryter någonstans och det får bli här. Vilket på sätt och vis är synd för det finns fler spännande grejer i samma härad. Men det får bli ett annat inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar