Idebro design går in i 2018

Idebro Designs mål för 2018

Jag gillar effektkartor. Inte nog med det, jag tror att effektkartor och effektstyrning går att använda till praktiskt taget allt, inte bara IT-projekt.

Jag lever enligt devisen “lead by example”.  Jag gillar också transparens, att vara öppen och ärlig med mina avsikter och vad jag gör. Slutligen så tycker jag om att göra experiment, att testa saker för att se vad som funkar och vad som inte funkar.

Om jag ska leda med exempel (“gör effektkartor, det är skitbra!”), vara transparent (“var öppen med det du håller på med!”) och göra experiment (“går det att använda effektkartor till praktiskt taget vad som helst?”) så har jag inte mycket till val, eller hur? Så här har vi 2018 års effektkarta för Idebro design.

För knappt ett år sedan blev jag frilans, mest för att känna hur det var och jag hade ärligt talat inte så genomtänkt upplägg för vad jag ville göra och hur eller varför. Under det knappa året som gått så har jag hunnit landa lite i vad jag håller på med och vad jag egentligen vill få ut av det hela. Så effektkartan handlar än så länge mest om mig, hur jag kan må ännu bättre och bli en ännu bättre yrkesman och på så sätt hjälpa mina kunder.

Om ett halvår kanske effektkartan ser annorlunda ut, vem vet!? Jag tänker mig nämligen att nästa steg kommer att handla om hur jag kan arbeta för att på riktigt göra stor skillnad i organisationer och hjälpa dem att växa, förutom det jag redan gör i nuläget.

Jag tänker att om jag fattar medvetna beslut baserade på min vision eller idé så är sannolikheten att jag mår bra och har ett roligt arbetsliv större. Vad tror du?

The power of design sprint

OBS!!! Äkta bild från äkta designsprint!!!!

Hej trogna följarskara!

Jag har det senaste året eller så faciliterat ett antal designsprintar och har fått vissa insikter som jag gärna vill dela med mig av. 

Men innan jag börjar med det så tänkte jag berätta vad en designsprint är, det är ju möjligt att just du som läser detta inte känner till det hela. Om du gör det så kan du scrolla ner till underrubriken som heter 5 insikter från "mina" designsprintar och börja läsa där istället!

En designsprint är en metod som kommer ur design thinkingfamiljen (om man kan kalla det för en familj). Design thinking är ett sätt att förhålla sig till problemlösning. Det går ut på att man antar ett designperspektiv på utmaningen och jobbar iterativt med ett antal metoder och verktyg för att på så sätt lösa problemet. Vanliga komponenter är effektkartor, kundresor, prototyper, tvärfunktionella team, iterativa processer för att lära sig kontinuerligt.

En designsprint tar ungefär fem dagar att genomföra och syftar till att lösa ett problem genom att kombinera affärsstrategi, kunskap om kunderna, med mera. Under denna extremt komprimerade tid tänker man sig att lösningen är, om inte färdig, så åtminstone färdig att testa. Designsprinten "uppfanns" av Google ventures. Men tydligen ska Ideo ha ett finger med i spelet också. Jag känner dock inte till några detaljer.

En designsprint består av ett fem delar eller aktiviteter som genomförs under lika många dagar. Delarna är (taffligt översatt till svenska):

1. Skapa förståelse (för affärsöppningen, men även mottagarna och konkurrenterna)
2. Bryt isär (utforska och testa, iterera och koncepta fram lösningsförslag, strunta i om de är rimliga)
3. Knyt ihop (identifiera de idéer som är bra och som verkar rimliga och sammanställ dem)
4. Prototypa (ta fram en prototyp på hela lösningen, inklusive före och efter-stegen)
5. Testa prototypen på kunder. Analysera resultatet.

BOOOM! På fem dagar har man gått från ax till limpa när det gäller att hitta på och testa en tjänst! Otroligt kraftfullt och väldigt ansträngande. 

Så, nu vet vi vad en designsprint är och nu tänkte jag berätta vad jag lärt mig efter att ha faciliterat några sådana och både nått framgång och motgång. Läs nedanstående punkter för att både göra som jag gjort och inte göra som jag gjort! Återkom sedan gärna med feedback!

Fem insikter från "mina" designsprintar

Ok, nu kör vi! 

1 En designsprint tar verkligen fem dagar 

Fem dagar. Inte fyra eller tre. OK? OK!

Jag har vid ett par tillfällen försökt komprimera en designsprint. Orsakerna har varit att folk inte tycker sig ha tid att delta så länge som det ändå tar (även om det är tydligt för alla som varit med i en designsprint att fem dagar är nästan ingenting om man jämför med vad det ger). Det går inte att komprimera en designsprint. Punkt slut. De fem dagarna är så fullproppade av aktiviteter att man tappar väldigt mycket på att försöka komprimera dem. Dessutom måste deltagarna få tid att återhämta sig lite och "värka fram" insikter. Något som inte går om man väljer att trycka ihop en femdagarssprint till exempelvis två och en halv dag. Jag är givetvis medveten om att det kan vara svårt att få ihop folk till fem heldagar, men det är ingen bra idé att förkorta av anledningen att folk har fulla kalendrar. Försök få dem att prioritera det här istället.

2 En designsprint tar inte alls fem dagar

Inte automatiskt fem dagar. Är du tokig!?

Åh nej, nu har Eric varit på spriten tänker du kanske. Men det har jag faktiskt inte och jag ska förklara hur både insikt nummer ett och insikt nummer två kan vara sanna samtidigt. En designsprint börjar med ett antal aktiviteter som syftar till att förstå kontexten: kunderna, konkurrenterna, tjänstens plats i ett ekosystem, kundresan etc. Ponera att du redan har alla dessa kunskaper, eller åtminstone en delmängd av dem. Om så är fallet så kan flera av aktiviteterna utgå. Artefakterna får däremot inte utgå. Du som faciliterar designsprinten måste se till att alla dessa saker ni "slipper" göra ändå finns visualiserade och att alla deltagarna har koll på grejerna. Om så är fallet kan du skippa de delarna av designsprinten. Men bara då. Jag har försökt att stressa igenom vissa delar ibland, trots att vi saknat insikterna. Det. Funkar. Inte. Bra.

3 Lita på processen

OK, kanske inte den HÄR processen...

En designsprint är något fundamentalt främmande för många. Man jobbar i team, det finns folk som aldrig har designat som är med i teamet, det verkar konstigt att inte skriva en massa dokument etc.  Det innebär att deltagare i designteamet eventuellt kommer vara väldigt skeptiska till det de ska delta i och som de blockat en hel veckas möten för. Det är då lätt som facilitator att tappa självkänslan för "kanske det här inte var en så bra idé egentligen och nog är det rätt flummigt och"... Men NEIN! Det här är en genomtänkt metod. Vissa steg i processen kanske framstår som kryptiska eller konstiga, men de är inte det och det märks kanske lite längre fram vad de ha varit bra för. Det är därför, har jag erfarit, bra att tänka på de här grejerna:

• Berätta att det här inte är en idé jag själv drömt ihop. Det är faktiskt Googles idé! (Alla gillar google)
• Förklara att varje steg, aktivitet har en mening
• Berätta vad varje steg syftar till
• Och peppa och ge positiv feedback hela tiden, "Titta, vi är ju jätteduktiga! Kolla vad vi åstadkommit idag!"

4 Var tvärfunktionella!!!!

Ett tvärfunktionellt team. Inklusive en robot. Det är bara
en tidsfråga, eller hur?

Det kan vara lockande att skippa att ta med den där verksamhetspersonen som är så sjukt uppbokad hela tiden, eller strunta i en ux-designer eftersom man är ju själv med, eller hur? Men tvärfunktionaliteten är en absolut framgångsfaktor. Om teamet är tvärfunktionellt så finns det alltid någon som kan svara på frågor som dyker upp och det finns alltid någon som har en annan take på ett problem. De gånger jag faciliterat en grupp där både män och kvinnor har varit med så har det funkat bättre än med bara män. Jag antar att diversitet är en förutsättning för bra design.

5 Våga misslyckas!

Philosoraptor 😍😍😍

jag tror att det här är den viktigaste av de fem punkterna och det här är något jag återkommer till ständigt. Våga misslyckas. Våga tänja på gränserna för vad som går och inte går att göra med en designsprint. Ibland blir det epic fail och ibland blir det asbra. Men det kommer aldig bli asbra om du blint lyder processen och är rädd för misslyckande. Att misslyckas är innovationens moder och en designsprint syftar till att innovera, så varför inte våga ta språnget. I bästa fall kanske du revolutionerar designsprintmetodiken!

Slutligen ett tips på en jättefin liten app jag använt som livboj när jag faciliterat designsprintar, nämligen Duco. Den finns både till Android och iphone. Ladda ner, plugga på och kör en designsprint!

Du och din kund kommer att älska det!

8 (typ) sätt att förvandlas till ett kreativt mastermind!

Ett kreativt (?) mastermind och hennes manlige betjänt

Så du vill bli kreativ? Fram med penslarna, staffliet och din uppsättning med workshop moodcards (vad det nu är) och vänta in den gudomliga inspirationen! Waaaaah! (när du läser det så ska du höra ett ljudet av en felmeddelande-mistlur i huvudet) Fel, fel fel jättefel!

Jag har ett mycket bättre sätt att bli kreativ! Det bygger på åtta enkla (fast egentligen jättearbetssamma) steg. För att illustrera min metod ska jag ta avstamp i min späda barndom. Håll i hatten för nu kör vi!

Men vänta nu, innan vi börjar så måste vi kolla in det här briljanta citatet:

“You can't use up creativity. The more you use, the more you have.” 

― Maya Angelou

Alltså: ju mer du gör kreativa grejer, desto enklare blir det att vara kreativ. Kom ihåg det, alla barn!

I alla fall, NU kör vi!

Kapitel ett- de späda åren

Vi skulle ju börja med mig som barn. Och så här var det: Som barn var jag, liksom de flesta andra barn extremt kreativ. Jag byggde kojor, gjorde experiment, testade grejer, byggde skulpturer i lera och målade, ritade, skissade. Osv. Ja, kort sagt så var jag väldigt kreativ. Jag kom på att jag ville bli konstnär och när jag slutade gymnasiet så sökte jag in till Konstfack. Epic win? Waaaah! Epic fail.

Dumma Konstfack, förstod du inte att jag, en 18-åring osnuten unge var ett geni!?!?!

Jag kom inte in och blev därför #skitsur. Jag bestämde mig för att jag skulle faaaaan aldrig måla eller rita igen. Det höll jag inte fast vid, men jag kom aldrig igång igen. Inte på riktigt och så här i efterhand har jag insett varför. Mitt misslyckande i att vara kreativ går att punkta ner i en behändig bulletlist:

• Jag hade inte roligt, utan fokuserade på grunderna. Försökte rita perfekta cirklar med perfekt lagda skuggor istället för att ha roligt och experimentera.
• Jag hade stora planer. Muralmålningar, jätteprojekt, värsta jäkla grejerna skulle jag göra!
• Jag hade orealistiska förväntningar på det jag producerade och blev därför jämt besviken på mig själv.

Kapitel två- fast forward till julen 2011

Julen 2011 var jag gift med in fantastiska fru (se bilden nedan) i några år och som den underbara och smarta människa hon är så vet hon nu och visste då exakt vad jag behövde. Nämligen en bok.

Min fru i den mössa hon bär praktiskt taget dagligen.

Vad var det för bok kan man fråga sig, jo en bok som heter kreativitetskalendern (den går tyvärr inte att köpa längre). I den boken får man ett uppdrag för varje dag i ett år. Man ska göra något kreativt och oväntat som att spela ett instrument man inte kan eller rita en katt genom att bara använda toapapper. Typ. Kul koncept, tyckte jag! 

Men att göra det någon annan hittat på kändes mossigt, så jag startade en blogg som heter 30minuterskonst. Mitt projekt gick ut på att jag varje dag skulle påbörja och avsluta ett konstverk. I ett helt år. Ärligt talat så kändes det rätt läskigt faktiskt. Skulle jag klara det? (Spoileralert: jag klarade det).

Varje "konstverk" skulle bli klart på max 30 minuter.

Varför just 30 minuter? Varför inte en timma eller två? Jo för jag hade en extremt intensiv (och underbar) son (som fortfarande är extremt intensiv och underbar) och hade en till unge på ingång. 30 minuter var ungefär vad jag hade och 30 minuter finns det praktiskt taget alltid tid för.

Första månaden hade jag ångest som tusan: 365 konstverk på ett år, hur ska jag kunna komma på så mycket!?

Andra månaden kände jag mig mer trygg, idéerna rullade på och det kändes rätt kul

Efter sista månaden var jag så jäkla pepp på att måla och rita och göra all möjlig konst att jag har fortsatt sedan dess.

Det här upplägget ledde till 

en gigantisk ökning av min kreativa förmåga!

Vad var det då som hade hänt? Jo, utan att veta om det så hade jag tagit fram ett upplägg och skapat en kreativitetsanläggning med mitt årslånga projekt som stenhård coach. Och coachen hade (visade det sig) åtta sätt att göra mig kreativ.

Håll i hatten för nu börjar kapitel tre!!

Kapitel tre- nu kommer äntligen texten som det hela handlar om, nämligen ungefär åtta sätt att bli löjligt mycket mer kreativ än man redan är!

Steg ett- sätt upp tydliga ramar!

Mitt projekt skulle pågå exakt ett år och där varje iteration fick pågå max trettio minuter. Inte mer. Inte mindre. Det här gjorde att jag enkelt kunde se framför mig både omfattningen både i kalendertid och i hur lång tid varje iteration skulle ta. Projektet blev hanterbart och det var enkelt att mäta progressen. 

Projektstart till projektavslut

Steg två- släpp prestigen!

Om du gör en grej om dagen i ett helt år och den grejen får ta max en halvtimma så måste du helt enkelt släppa prestigen. Det kommer att bli fult. Du kommer att göra asdåliga grejer. Men sakta, sakta så kommer de asdåliga grejerna bli lite lite bättre tills ett mästerverk från början av året ser ut som ett misslyckande från slutet av året. Det hade aldrig gått att utvecklas om jag inte helt enkelt släppt prestigen.

Sjukt fula hundar. Men: det blev något och några dagar senare försökte jag igen.

Då gick det lite bättre.

Steg tre- våga experimentera

Det här var en rätt enkel grej för mig för jag har aldrig riktigt brytt mig om regler för reglernas skull. Exempel:  en riktig akvarellist använder inte vit täckfärg, för då har man inte "sparat ut" vitt från pappret. Men buhu då, jag målar väl med vit färg om jag vill (hashtag rebell)!!. Att göra experiment och glädjas åt när det går åt skogen var en viktig del av att bli mer kreativ. Till exempel: Om jag kombinerar ett en träningsapp med ockulta symboler, vad får jag då? Jo ett pentagram uppritat av runkeeper:

Vid pentagrammets makt!

Steg fyra- Våga misslyckas!

Den någorlunda begåvade läsaren ser att den här punkten hänger ihop med "Släpp prestigen", men att just våga misslyckas är något jag vill trycka lite extra på. Sluta safe:a. Om du aldrig misslyckas så har du aldrig tagit ut svängarna och om du inte tar ut svängarna så kommer du aldrig att upptäcka något nytt. Grejer går åt skogen, designkoncept kraschar och brinner, men hur kan man utvecklas om man inte misslyckas? Svar: det kan man inte! Kolla på de orimligt fula ögonen nedan (jag skäms fan fortfarande över den här katastrofala bilden).

Fula, fula fula!

Steg fem- snabba leveranser!

Snabba leveranser? Är detta någon sorts Lean UX-kurs jag trillat in i? tänker den förvirrade läsaren. Svaret är nej. Men också ja. Återkommer till det lite senare (oooh vad spännande!!!). Genom att jag langade ut en grej om dagen så gick det också löjligt fort att utvecklas: "Jaha, det blev fult när jag ritade skuggor sådär, jaja, imorgon testar jag ett nytt sätt" 365 (eller tydligen 374) leveranser senare så hade jag utvecklats tekniskt såväl som innovationsmässigt i en löjligt hög takt.

374 leveranser på ett år. Helt ok, ändå.

Steg sex- kombinera!

Hänger såklart ihop med "Våga experimentera", men jag tycker att experiment och kombinationer inte är riktigt samma sak. Hur som helst, genom att kombinera synbart okombinerbara saker så uppstod väldigt roliga resultat. Vad händer exempelvis om man kombinerar kex med tv-spel från 80-talet? Jo nedanstående händer:

Blipp-blopp!

Eller om man kombinerar grundskolans handstilslektioner med munhygien:

Tooooothpaste

Steg sju- testa på användare!

Nu blir det lite fusk, för nu tar jag upp grejer som hände efter det här första året, men det struntar jag i. Det här är ju min blogg, eller hur? Hur som helst. 2013 hade jag min första utställning. Sedan dess har jag ställt ut min konst flera gånger. Det är otroligt spännande och läskigt, men framför allt tvingar det mig att pusha gränserna för vad jag kan och förmår att göra. Ska jag ställa ut något så vill det till att det är något jag är stolt över. Och då anstränger man sig lite extra!

Läskigt att testa, men kul också!

Steg åtta- Lansera grejer! 

Slutligen då: se till att lansera saker. Jag har vid två tillfällen kört kickstarter-projekt. Argumentet är det samma som "Testa på användare": om man utsätter sig för att faktiskt lansera saker så tänder man till lite extra. Det man kanske inte var så jättebra på ser man till att spetsa till och där man är duktig ser man till att excellera. 

Tentakler och skräck, i en kickstarterkampanj nära dig

Så, med dessa åtta enkla steg kan även du bli ett kreativt mastermind! Chocka grannen redan ikväll genom att göra en fet jäkla graffitimålning på hens ytterdörr! Hänvisa till mig om det blir tjafs!

Slutklämmen a.k.a "Vi knyter ihop säcken"

Jag nämnde tidigare att det här på sätt och vis kanske påminner om moderna arbetsmetoder när det gäller att skapa tjänster, och det är såklart ingen slump att jag tar upp det här i den här bloggen. 

De här åtta knepen har tydliga kopplingar till exempelvis hur man arbetar agilt eller med Lean UX. 

De här åtta knepen går såklart att använda när du designar en ny tjänst eller produkt och jag kan ärligt säga att tack vare de här åtta knepen så har jag blivit en avsevärt mycket bättre designer.

Om man tycker att den här textväggen är på tok för pratig så har jag satt ihop den här lilla lathunden. Håll till godo, den är gratis bara för dig, my friend! Den kommer (kanske) att förändra ditt liv!!

Åtta sätt att bli kreativ!!

"Slipp" kollegorna, kör workshopen på Slack!

Vill du köra workshop utan att träffa kollegorna?

Vill du leverera resultat utan att behöva duscha regelbundet? Gör som jag gjorde:

Kör workshopen på slack!

Så här gick det till: min kund, en bank, är en lärande organisation där vi regelbundet genomför retrospektiv för att lära oss av våra misstag. För ett tag sedan genomfördes ett retro som handlade om hur vi skulle bli ännu bättre på att göra användningstester. Jag fick uppdraget att köra en workshop för att hitta förbättringsåtgärder. Att delta i en workshop är som alla vet något som kan tära på krafterna och som dessutom kan ställa till det i folks kalendrar som har en tendens att vara fyllda som min sjuårings godispåse på lördagar. Jag bestämde mig därför för att göra ett experiment:

Går det att köra en workshop på Slack, utan att träffas IRL en enda gång?

Efter att ha bollat idén med kollegorna (på Slack) så kom vi fram till att det var värt att testa och så här gick det till när jag förberedde workshopen:

• Jag började med att sätta upp en workshopkanal på Slack.
• Sedan marknadsförde jag den kanalen i andra kanaler, så att arbetskamraterna skulle få kännedom om workshopen.
• Under en veckas tid så diskuterade alla som gått med i kanalen om vilket upplägg vi skulle ha.
• Vi kom fram till att vi skulle köra ett samtalsämne om dagen och att jag skulle sammanfatta våra slutsatser i slutet av varje dag. Efter en vecka skulle workshopen avslutas.
• Här kommer en viktig punkt: Alla skulle vara välkomna att föreslå nya samtalsämnen inför nästa dag och vi skulle tillsammans besluta om nästkommande dags ämne.
• I slutet av veckan hade ungefär tio personer, varav en som är föräldraledig, lagt till sig i kanalen.

Experimentdags: Workshop utan att träffas!

Nu var det dags att köra vårt experiment: en asynkron, distribuerad molntjänst-workshop!

Dag ett körde vi igång med att diskutera förväntningar och förhoppningar med veckans workshop. Deltagarna diskuterade och på eftermiddagen föreslog jag att vi skulle börja med ett av de ämnesförslag som kommit fram under dagen, vilket deltagarna var med på.

Sedan rullade det på, folk diskuterade när de satt på jobbet, när de var hemma och när de var på väg till och från jobbet.

Det var väldigt intressant att se hur samtalen växte fram. De var väldigt “to the point” och fokus hölls på ett sätt som jag sällan varit med om tidigare under en workshop, där det finns en tendens till att dels börja prata om andra saker och dels tappa tråden i slutet av en ansträngande workshopdag.

Det behöves väldigt lite moderering, sånt sköttes av deltagarna själva.

Kort sagt så gav den här plattformen förutsättningar som är, om inte omöjliga, så svåra att skapa, i en traditionell workshop. Min uppgift som workshopfacilitator gick från att moderera till att administrera och dokumentera. Det skiftet är väldigt intressant tycker jag: vilken mekanism i det här upplägget gjorde att deltagarna av workshopen inte behövde en facilitator, utan enbart en administratör? Vad var det som gjorde att deltagarna i workshopen blev helt autonoma och inte ett dugg beroende av en moderator?

Lärdomar

Vilka lärdomar finns då, vad gäller själva formatet? Gick allt som smort, är detta en workhsopparnas silver bullet? Nja, det här var ett experiment, och som experiment betraktat så var det mycket lärorikt.

Här kommer de bra grejerna:

• Det går jättebra att hålla en asynkron, distribuerad workshop med hjälp av den här typen av tjänster. Förmodligen funkar andra samarbetsverktyg lika bra. En stor fördel är just att man kan delta när och var man vill. Som jag nämnt tidigare så hade vi till och med en föräldraledig som var med på workshopen. 
• Det är även väldigt lätt att hålla fokus på samtalet, delvis tror tror jag, på grund av att du kan delta när du känner att du har tid och ork.
• Vi löste många saker med konsensus, på ett helt naturligt sätt. Som exempelvis vilka diskussionsämnen vi skulle ha Mycket lite moderering behövdes.

Och så förbättringspotentialen:

• Det var ganska många “lurkers” i kanalen, folk som lyssnade men som inte deltog i själva samtalet. Det är kanske inte något dåligt rent principiellt, men jag tror diskussionerna hade varit mer dynamiska om vi fått med dem också. Kanske hade jag fått med dem bättre om jag adresserat dem direkt i diskussionen? Det gjorde jag aldrig, vilket jag kommer att prova nästa gång.
• Vi använde trådade diskussioner, något som en del upplevde som dels jobbigt att följa och dels lite för “osynligt”, då det inte syns lika bra när ett inlägg postas i en tråd. Å andra sidan var det en del som tyckte trådarna var toppen, men nästa gång ska vi nog prova att köra diskussionerna direkt i kanalen istället.
• Vi använde inga av de roliga samarbetsfunktioner som finns i Slack, såsom voting etc. Det måste vi testa nästa gång!

Allt som allt var det ett väldigt intressant och lärorikt experiment som gav oss många insikter i hur man kan med molntjänster kan genomföra aktiviteter som vanligtvis kräver att man träffas IRL.

Idebro design- nu som frilansande enmansband!

Från och med första mars är jag frilansande ux-person! Jag startar upp Idebro design, ett enmansband inom UX-design.

Jag vill börja med att tacka det fantastiska folket på Agical som fått mig att våga ta steget att bli min egen. Det känns lite konstigt att sluta på det bästa jobb jag har haft, men samtidigt så måste man ibland fejsa sina fears och kliva ur bekvämlighets-zonen. Det känns lite läskigt och nervöst, men samtidigt sjukt kul att för första gången i mitt liv stå på helt egna ben. Jag tänker att med mer än 15 års erfarenhet av att syssla med att skapa bra användarupplevelser i de mest skilda uppdrag och sammanhang är en bra bas att stå på när det gäller att frilansa.

En lustig grej som jag reflekterat över är hur jag nästan rätlinjigt gått från arbetsgivare med mängder av anställda (Scania, ungefär 40 000 stycken), via bland andra HiQ (500) och Valtech (ungefär lika många) till Unikum (25, typ) och slutligen Agical (14 fantastiska människor). Nu blir jag en enmansorkester och undrar lite vad som är nästa steg? Att jag ersätts av en AI? Ja, förmodligen. Det är väl den vägen vi alla ska vandra, antar jag.

Men tills dess så blir det alltså frilansande som gäller

En grej jag funderat mycket över är hur jag ska klä mig nu när jag blir international businessman. Jag kommer ju inte längre bara representera mig själv, utan även mitt företag, Idebro Design, så detta med kläder och stil kräver en del eftertanke. Nedan har vi några förslag:

Ska jag efterlikna Tony Soprano, internationell affärsman med stil?

Eller kanske Rysk(?) "affärsman" med lite mer casual stil, samt med modern teknik i handen:

Eller så ser jag bara ut som vanligt, med plastsvärd och krona:

Hur som helst, nu kastar jag mig ut i det okända!