Idebro

Computer sweden skriver om scrum

2007-10-16T08:20:00.000+02:00

Hittade den här artikeln om Scrum och effektiv systemutveckling. Det är Assa abloy som har börjat utveckla enligt Scrum. Mycket intressant, särskilt den del av artikeln som beskriver införandet av metoden i organisationen: det tog hela fyra år att gå över helt och hållet till Scrum. Detta är en ganska svår metod, som är krävande på många sätt, men som ger goda resultat.

Nytt boktips på g!

2007-10-04T15:50:00.000+02:00

Japp, det stämmer. jag har nyligen läst klart ett par böcker om etnografiska metoder, något vi användbarhetmuppar kan ha nytta av vid observationsstudier och intervjuer.

Jag håller på att fila på recensionerna, så ni får ge er till tåls, ett ögonblick eller två, men som alla vet så är inget så underbart som väntans tider!

World usability day!

2007-10-04T15:46:00.001+02:00

Snart är det WUD, eller world usability day som det heter. Mycket spännande ska det bli. För att fortsätta med min skamlösa self promotion (vad är annars en blogg till för, hehe?) så tänkta jag länka till programmet.

Vi ses där!!!

Öredev

2007-09-18T16:11:00.000+02:00

Jag ska prata på Öredev i november. Det ska bli roligt. Tillsammans med min f.d. kollega Illugi Ljótsson. Vi kommer prata om Scrum och hur man implementerar användarcentrerade aktiviteter i metoden, utan att förstöra det agila. Kolla in vårt abstract här.

Ny teknikplattform

2007-09-15T18:50:00.000+02:00

Jag har blivt med ny dator, en macbook pro. Jag tyckte det var dags att byta teknikplattform, som det heter. Det tog mig några timmar att hitta bland alla fönster och menyer och jag har ännu inte lärt mig alla snabbkommandon, jag menar; en tangent med ett äpple på? en annan med symbolen för sevärdhet? vad har Steve Jobs rökt? Å andra sidan så är datorn bland det snyggaste jag någonsin sett. Vid oden, någon på apple har koll. Till och med lådan datorn kom i var ju snygg!

På tal om byte: jag har bytt jobb också: jag jobbar nu för tiden på inuse. Känns spännande!

Tafiti.com

2007-08-27T10:12:00.001+02:00

Blev tipsad om den här av en kompis. Tafiti är en sökmotor med en jäkla massa coola funktioner som dessutom underlättar för mig! Helt otroligt häftig!!!

Testa själv! (man måste installera en silverlight, men det är det värt)!

agile usability

2007-08-14T13:13:00.000+02:00

jag stötte på den här gruppen på Yahoo. De diskuterar agile-metoder och användbarhet. Mycket intressant!!!

Jag citerar:
"Description
This group has the goal of connecting the usability community to the agile development community – and both these groups to the business community they both serve.

The usability community has a lot of guidance to offer software development on requirements elicitation, product design, user interaction and interface design, and usability testing.

The agile community offers the potential for higher software quality by way of agile development techniques. The agile community offers the potential for the business community to reap larger benefits through incremental delivery which might allow businesses to earn return on software sooner, or cease development on unprofitable projects before too much capital is sacrificed.

jag blev givetvis medlem direkt!

Spegelvänt!

2007-08-09T10:40:00.000+02:00

Jag har alltid tyckt det är intressant att då arabiska läses från höger till vänster, så är arabiska webbsajter spegelvända om man jämför med västerländska webbplatser. Nu har jag stött på en sajt, Ikbis.com där användaren kan välja engelska eller arabiska. Språkversionen styr hur gränssnittet är upplagt. Kolla här:

Engelska:

Arabiska:

Coolt va!?

Ljudanvändargränssnitt igen

2007-08-07T16:17:00.000+02:00

Jag åkte tåg i helgen. Med SJ. Det var ingen trevlig upplevelse. Efter 9 kilometer så stannade tåget, det var tydligen något fel på bromsarna. Det tog SJ tre timmar att ordna fram en ersättningsbuss, trots att tåget stannade vid en perrong och trots att det gick en väg precis bredvid. Morr. Kundvård, någon?

Hursomhelst, det är inte det jag ska berätta om. Jag ska berätta om ljudbaserade användargränssnitt, nämligen det användargränssnitt som den stackars tågpersonalen tydligen utsätts för när tågets styrenheter bestämt sig för att bromsarna inte fungerar. Ungefär en gång i kvarten ropade tågpersonalen ut lite statusrapporter till oss. Det rörde sig ärligt talat mest om att de talade om för oss att de inte hade en aning om vad som pågick och att de gjorde allt för att åtgärda (det okända) felet. Tyvärr överröstades utropen nästan av en extremt enerverande summerton som tutade i bakgrunden, larmet för att bromsarna var trasig kan man anta. I ett sånt här läge är det så klart klockrent med ljudgränssnitt: lokföraren måste genast få veta att något har gått snett, och då hon befinner sig i förarhytten hela tiden så är en varningssignal bra. Men varför kunde hon inte stänga av varningssignalen?

Under två timmars tid, innan hon gav upp, tvingades hon alltså höra denna varningssignal! Tala om stressande! Tala om användarfientligt! I två timmar tvingas tågföraren lyssna på ett otroligt enerverande varningsläte samtidigt som hon ska försöka koncentrera sig på att lösa problemet. Här hade det kanske varit på plats med en ”stäng av varningssignalen-knapp?”

Suck.

Grunderna, grunderna!

2007-07-27T08:47:00.000+02:00

Jag tränar Brasiliansk jiu jitsu. Har sysslat med det ungefär 5 år. Jag är med andra ord hyfsad på det, tävlar lite grann och kan en del avancerade tekniker som går ut på att besegra sin motståndare. Ibland får vår tränare för sig att vi ska öva på grunderna, gå igenom allt det där man tycker sig kunna redan. För det mesta blir jag lite trött på det och tycker att det där kan man ju redan. Varje gång blir jag varse att jag tappat bort vissa detaljer i teknikerna som kan vara viktiga och att jag faktiskt behöver slipa på grunderna. Om man inte är duktig på det som är grundläggande så blir det svårt att bli bra på det mer komplexa och avancerade. Det ena leder till det andra så att säga.

Här om dagen fick jag syn på Jakob Nielsens gamla slagdänga till bok Usability engineering, och insåg att det var väldigt länge sedan jag tittade i en bok som beskriver användbarhet på en lite mer grundläggande nivå. Man kan säga mycket om den gode Jakob, men ett är säkert: han har betytt väldigt mycket för det jag arbetar med och han har formulerat många principer vilka jag och många andra har som en sorts grund. Hur som helst: jag satte mig och började bläddra igenom boken för första gången på länge och insåg att det borde jag ha gjort tidigare, det här är en riktigt bra bok! Den beskriver grundläggande principer på ett ganska enkelt sätt och jag inser att trots att jag jobbat med användbarhet i flera år, så är det oerhört viktigt att då och då gå igenom grunderna. Precis som inom Brasiliansk jiu jitsu så kan man aldrig bli riktigt bra på det här om man inte kan grunderna. Precis som inom Brasiliansk jiu jitsu måste man ibland fräscha upp de mest grundläggande kunskaperna och teknikerna på en teoretisk nivå för att förbli en duktig praktiker

Seriösa alt-texter

2007-07-26T09:27:00.000+02:00

Den som är ansvarig för Riksantikvarieämbetets webb om slagfältsarkeologi har läst på om alttexter. Verva skriver i sin vägledning om alttexter och jag antar att någon på Riksantikvarieämbetet läst den. Tyvärr har de missat alttexterna på några ställen, men kolla här:

Hm. De kanske inte har läst vervas riktlinjer jättenoggrant trots allt. Observera att alttexten beskriver att det är en bild. Det behövs inte. Men jag ger ändå tummen upp för ansträngningen!

Nya utvecklingsmetoder dyker upp hela tiden!

2007-07-26T09:08:00.000+02:00

Ja, som vi alla vet så är Agile-metoder väldigt populärt, men nu har det dykt upp nya fina grejer. Asshole Driven Development är tydligen the new black!

Dilbert och user experience

2007-07-24T08:33:00.000+02:00

Nu har Dilbert uppfunnit en Ipod killer, som med sin överlägsna User experience knäcker all konkurrens. Förutom funktionaliteten älskar jag designen. han borde ha lagt in en funktion som varnade användaren om lågt näringsintag, men det kanske hade försämrat upplevelsen?

Recension av Agile project management with scrum

2007-07-19T14:25:00.000+02:00

Agile project managmenet with scrum. En svag fyra.
Nu har jag läst en ganska trevlig liten bok av Agile-gurun Ken Schwaber. Boken riktar sig till projektledare och dylikt som infört eller planerar att införa scrum som projektmetod. Boken består i stort sett av ett antal case som man får följa. Schwaber berättar om riktiga företag där man stött på riktiga problem under införandet av scrum och hur man löst dessa problem på olika sätt. Ganska stora delar av boken rör sig kring scrums huvudkoncept: att utvecklarna ska fungera utan formell ledare och att de måste få vara i fred utan att ledning lägger sig i under sprinten.
Ytterst liten del av boken handlar om agile och scrum i något mer detaljerat perspektiv. Är man intresserad av att lära sig metoden så bör man läsa andra böcker, eller gå kurser. Detta är i första hand ett sorts moraliskt stöd för de som upplever problem med införandet av scrum, och ett antal ”lessons learned”.

Då jag är en sucker för korta och koncisa böcker så måste den få ett ganska högt betyg, trots att innehållet är en smula magert. En svag fyra av fem möjliga. Hade boken varit bara 50 sidor längre så hade det blivit en trea.

The persona lifecycle, recension

2007-07-11T15:16:00.000+02:00

Betyg: 4 fina feta getingar/plustecken/biostolar/whatever

Nu har jag läst ut denna tegelsten till bok. Över 700 sidor av Persona-prat. Detta är en lunta av bibliska mått och som vanligt när det gäller amerikanska böcker så skulle man kunna skära rejält i volymen utan att för den skull behöva offra innehåll eller kvalitet.

Boken är full av upprepningar, onödigt pratiga förklaringar och mängder av totalt meningslösa och rent ut sagt skitfula illustrationer. Dessutom består den, förutom metoddelen, dessutom av ytterligare fyra typer av information:
Story from the field, mängder av real life scenarios (en hel del svenska exempel).
Handy detail, reminders, definitioner och detaljer “We don´t want you to miss.”
Bright idea, diverse knep och knap som man kan prova på.
G4K, Gigantic for kids, ett fiktivt företag som sysslar med online-spel för barn. Läsaren får följa detta företag i sina strävanden efter den perfekta webbsajten.

Dessa informationstyper tar, förutom massor av plats (de är ganska luftigt layoutade), dessutom bort flytet i läsningen. Vissa stories from the field är flera sidor långa och man hinner nästan glömma vad man läste om innan det är dags att läsa metodtext igen. Ibland blir det helt hysteriskt, vart förväntas jag som läsare titta egentligen, med alla olikfärgade block innehållandes ack så viktig text.

Vidare får man uppfattningen att de hastat igenom upplägget en smula: som läsare vet jag inte riktigt alltid om jag läser på ett nytt avsnitt eller inte, det markeras inte alltid med ny sida eller liknande.

Detta låter ju helt katastrofalt! Hur kan jag då ge den en fyra av fem möjliga? Jo, det här är en förutom ovanstående punkter en riktigt, riktigt bra bok!

Författarna har tagit fasta på livcykeln, som enligt dem består av Family planning, Conception & gestation, Birth & maturation, Adulthood och slutligen Retirement. Detta är de stadier en persona genomgår och boken beskriver i detalj hur jag som användbarhetsperson tillsammans med mitt team av utvecklare och businessfolk, tar researchar, tar fram och använder personas. Författarna erbjuder, utöver en mängd olika verktyg och metoder, även (som jag nämnt ovan) ”Stories from the field”, något som är rolig läsning.

Man får veta hur man ska ta fram underlag för sina personas. Allt från jätteundersökningar och workshops till miniundersökningar och good enough-jobb.
Man får veta hur personorna ska introduceras i organisationen för att de ska bli använda på rätt sätt.
Man får veta hur man underhåller och uppdaterar sina personas och man får slutligen veta hur man ska resonera när det slutligen är dags att ”pensionera” dem.

Det här hade blivit en femma om bokens layout och rena textvolym styrts upp en smula. Det är en bok som verkligen har öppnat mina ögon för personas och den rekommenderas starkt. I alla fall för den som läser snabbt eller har långa stunder på pendeltåget till och från jobbet.

The persona lifecycle, halvtidsutvärdering

2007-07-09T11:05:00.000+02:00

Nu har jag läst igenom ungefär halva boken. Den är som sagt på dryga 700 sidor, så det tar sin lilla tid. Layoutmässigt kan jag säga att den liknar alla amerikanska fackböcker i området: glansigt papper, mycket glada färger och faktarutor både högt och lågt. Boken innehåller, förutom ett case bestående av ett fiktivt företags strävanden efter att ta fram, använda och underhålla personas: Stories from the field, Bright ideas och en sorts tipsrutor. Boken är dessutom fullproppad med småillustrationer i marginalerna. Allt sammantaget är boken ganska svårläst eftersom det är svårt att få ett bra flyt i det man läser. Den är ju dessutom givetvis extremt ordrik.

Är det en usel bok då? Nej! Den beskriver på ett mycket ingående sätt (ibland FÖR ingående) hur man ska tänka när man förbereder, tar fram och använder personas. Man får bra tips i datainsamling, hur man tar fram ett persona-byggteam, hur man kommunicerar personas såväl internt som externt. Författarna har verkligen ansträngt sig för att definiera livscykeln för en persona och hur man som individ och organisation ska kunna dra nytta av sina personas.

Än så länge får den en stark trea av fem möjliga. Betyget hade gått upp till en fyra om den var mer kortfattad och var mindre hysteriskt layoutad.

Boioioioioioing! Dagens boktips

2007-07-06T08:06:00.000+02:00

Jag fick hem två st böcker igår så titeln ljuger lite; det är inget boktips, utan mer ett recensionsintro: när jag läst klart återkommer jag med recensioner. Nåväl, böckera är
GUI bloopers och The Persona lifecycle.

Suck, just nu såg jag att gui bloopers finns som ny utgåva. Nåja.

En lite kul grej med The persona lifecycle (jag började läsa den på bussen på väg till jobbet i morse) är att det i början av boken står att en av styrkorna med personas är att de är så kortfattade, så att alla orkar titta på dokumentet, till skillnad från tjocka rapporter som ingen orkar läsa. Lite lustigt då att boken i sig är på över 700 sidor!

Programmerare vs. användbarhetsmupp

2007-07-05T16:17:00.000+02:00

Ett av mina absoluta favorithatobjekt är den, enligt mig, nu för tiden i det närmaste icekexisterande och utdöda konflikten mellan programmerare och användbarhetsmupp. Detta tema, Konflikten med stort K är något som ganska ofta återkommer i bloggar, artiklar och på konferenser.

Jag förstår att detta var en överlevnadsstrategi under en period då interaktionsdesign och användbarhet var något som var kontroversiellt och som uppfattades som ett hot och en onödig kostnad av programmerare och projektledare. I ett sådant läge är det vanligt att man på varsin sida av vallgraven förminskar och förlöjligar den andra sidan.

Men är detta något som vi måste göra idag? Mitt svar är NEJ! Vi måste istället försöka se oss själva som naturlig roll i ett utvecklarteam på samma sätt som det finns programmerare webbutveckare och systemarkitekter. Vi bör vara och vi ÄR en naturlig del av ett utvecklingsteam. Vi är inte längre några som måste slå oss in, som måste sälja och övertyga om vårt livsberättigande och vikten av vår kompetens.

De av oss som fortfarande kör martyrstilen måste släppa den och börja intressera oss för systemutveckling även på en nivå utanför användbarhetstester och interaktionsdesign . Vi måste även brinna för och bli experter på utvecklingsmetoder, såsom agile och dylikt. På samma sätt som vi i åratal krävt att programmerare ska förstå våra metoder, måste vi lära oss förstå ”deras”. Vi är ju inte längre i underläge och måste därför sluta bete oss som om vi fortfarande vore det. Vi måste sluta säga "booohooo, ingen förstår oss!" för det stämmer inte längre.

Jag har därför ett förslag: låt nästa konferens vara en blandad konferens, där målgruppen inte är endast programmerare eller endast användbarhets[insert valfritt suffix]. Nej, låt nästa konferens som anordnas vara en konferens där UTVECKLAREN står i centrum. Där vi kan mötas som utvecklare, där vi kan lyssna på såväl usabilitygurus som lingvister och programmeringsgudar.
Låt oss ha workshops där vi lär oss samarbeta med varandra, där vi ser varandra som de jämlikar och kollegor vi är istället för att fortsätta den destruktiva och ack så daterade kampen mellan kompetenserna.

Tjusig visualisering

2007-07-05T08:41:00.000+02:00

Jag stötte på den här tjusiga "hur långt kan jag flyga för den här pengen"-visualiseringen. Väldigt informativ och lättanvänd. Dessutom så är den ju fullproppad av tocken däringa user experience! Helt enkelt skitkul och skitlätt att använda!

IT-bullshit

2007-07-04T10:19:00.000+02:00

Vill du vara bäst i mötesrummet?
Vill du klättra i graderna som en raket?
Vill du kunna alla viktiga begrepp och dessutom kunna deras definition, kolla in den här listan.

Scrum och effektkartan i ett underbart äktenskap

2007-07-03T13:54:00.000+02:00

På mitt jobb använder vi oss av scrum. Det är en så kallad lättrörlig metod. Agile, liksom. I Scrum finns inga användningsfall, istället tar man fram ett antal user stories som beskriver vad en användare vill göra enligt formeln: Som [användare] vill jag [aktivitet]. Så här, ungefär: Som kund vill jag kunna göra en intresseanmälan. Eller så här: som medlem vill jag kunna avsluta mitt medlemskap. Inga konstigheter. Man skippar helt enkelt användningsfallens fejkade exakthet och inser istället att en user story inte är exakt och dessutom kan implementeras på flera olika sätt. Exakt HUR är interaktionsdesignerns jobb att definiera, men hjälp av utvecklare och användare, så klart.

Nåväl. För ett tag sedan slog det mig att en user story och en åtgärd i effektkartor i väldigt stor utsträckning liknar varandra. En user story får inte vara för stor, absolut max 40 timmars utveckling. Om den är större måste man bryta ner den. Den har med användaren eller målgruppens behov. Den kan beskrivas mycket kortfattat, en mening ska räcka. Det här liknar ju åtgärder i effektkartan väldigt mycket.

Efter ett mycket intressant samtal med Illugi Ljótsson, Mijo Balic och Mikael Sköld kom vi fram till att om effektkartan visuellt beskriver systemet, så beskiver backloggen det textuellt! Backloggen innefattar ju visserligen en mängd andra saker och effektkartan likaså men just user stories bör, om man tänker till lite, kunna importeras direkt från en effektkarta! Det här skulle kunna ge massor av intressanta synergier avseende samsyn på projekt, tidsbesparingar och dylikt.

Coolt va!?

Computer-Human Interaction

2007-07-02T16:00:00.000+02:00

Norman behöver ju ingen närmare presentation. Hans nya bok The design of future things verkar rätt intressant. Kolla in detta utdrag ur boken. Det handlar om hur maskiner ska tänka när de interagerar med människor på ett sätt som gör att vi inte känner oss obekväma. Ganska kul!

Övriga synpunkter?

2007-07-01T17:01:00.000+02:00

Jag hade här om dagen den stora äran att för en gångs skull befinna mig på andra sidan av intervjubordet: jag ställde upp som intervjuperson för en målgruppsanalys som ska ligga till grund för ett nytt program. För det första måste jag säga att det är otroligt lärorikt att ibland inte vara användbarhetsmuppen, utan tvärt om, vara målgruppen. Man lär sig väldigt mycket om de arbetsmetoder som man själv använder. I detta fall var det alltså en intervju det rörde sig om: vad jobbar jag med, vilka verktyg använder jag, i vilket sammanhang, vilka funktioner är bra respektive dåliga, hur arbetar jag etc etc. Syftet var att ringa in en behovsbild. En helt vanlig öppen intervju helt enkelt. Sista frågan var något i stil med "har du något du vill tillägga?", en fråga jag själv ställt massor av gånger, men ytterst sällan fått feedback på.

Nu vet jag varför: man blir helt ställd när frågan kommer och kommer inte på ett dugg att säga, trots att man kanske förberett sig för att bli intervjuad. Detta leder ju då såklart till att det där lilla extra som intervjuaren hade hoppats få med sig från intervjun aldrig blir något.
Jag brukar be de jag intervjuat att höra av sig om de kommer på något i efterhand, men det har ytterst sällan givit något. I det här fallet, då jag blev intervjuad, så hade jag ett till ärende på samma ställe som intervjun genomfördes, varför jag och intervjuaren satt kvar en stund efter att intervjun rent formellt tagit slut. Då hände det: de saker jag tänkt att jag skulle ta upp under intervjun kom fram igen, nu när pressen att komma på något smart inte var kvar.

Slutsatsen: i fortsättningen kommer jag aldrig ställa den sista "Övriga synpunkter?"-frågan. Jag kommer istället i de här fallen att se till att jag och den jag intervjuat får en liten off the record-stund. Att vikanske går och hämtar en kopp kaffe tillsammans efter intervjun eller dylikt. Chansen att något viktigt kommer upp ökar sannolikt med en sån här approach.

Regeringens IT-råd

2007-06-29T12:53:00.000+02:00

Den "nya" regeringen tillsätter nu ett IT-råd bestående av 18 personer. Bland dem Kristina Höök, Professor i människa-maskin interaktion på Sthlms universitet. Intressant.

Läs mer om detta.

From business to buttons, jag är med på bild!

2007-06-28T15:33:00.000+02:00

(tack kaktusanders för bilden)

Längst upp i vänstra hörnet: svart pikétröja. Yey!

Ljud och användargränssnitt

2007-06-28T09:18:00.000+02:00

I artikeln Audio and the User Experience diskuterar författaren det faktum att det i princip saknas ljud som förstärkare av användarupplevelsen i gränssnittsdesign och att det finns tillfällen då det skulle vara bra med "ljudliga" gränssnitt. Det kan röra sig om varningssignaler etc. Artikelförfattaren påpekar dock att det finns nackdelar: användaren tenderar att filtrera bort ljud som återkommer ofta, och på så sätt så förfelas syftet.

Det finns ett annat, som jag ser det, stort problem med ljudförstärkta användargränssnitt: ljud som användaren inte hör kommer inte till nytta för användaren. Till skillnad från text eller övriga grafiska markeringar på en skärm, så är ljud helt och hållet beroende av att användaren lyssnar just då ljudet hörs. Detta är ju inget problem om användaren kör ett flygplan: det är svårt att undgå varningar om man hela tiden sitter vid spakarna. Men på ett kontor så rör man dels på sig, och man har dessutom för det mesta kollegor att ta hänsyn till, som skulle bli galna om ens dator avgav en konstant summerton eller dylikt för att varna för något. Det är därför omöjligt att varna användaren med återkommande signaler, som det går att göra i ett flygplan eller liknande arbetskontext.

Slutsatsen jag drar är att ljudförstärkta användargränssnitt inte fungerar i en arbetskontext där användaren antingen rör på sig eller har kollegor.

Första inlägget

2007-06-25T15:42:00.000+02:00

Jahapp, mitt första inlägg på min första blogg.
Syftet med bloggen är att diskutera användbarhet. Jag vet inte hur ofta jag kommer att uppdatera den, men någon gång ibland ska det väl bli i alla fall.